Nyskapande textilkonstnär

Ett liv i konst,
färg och frihet

VERKSTADEN. Akvarell, Carl Larsson, 1908.

Vi skymtar Karins arm som arbetar vid vävstolen i verkstaden och Carl beskriver i boken ”Åt solsidan” att hans tidigare ateljé nu är ”… husfrus slöjdstuga, där väven och spinnrocken snörpas för det dagliga arbetet.” Karins textilier är nyskapande och uttrycksfulla. Kraftfulla färger och japanska influenser banar väg för den abstrakta textilkonsten. För henne är formgivning och utförande en enhet. Som textilkonstnär blandar hon traditionella folktextilier med jugendstilens böljande linjer och Arts & Craft rörelsens hantverksideal. Hon skapar kläder med ett uttryck för modernitet och frihet för både sig själv och sina barn.

FOTO. Carl Larsson-gården.

Karin arbetar vid gobelängvävstolen i verkstaden på Lilla Hyttnäs. Verkstaden är Carls första ateljé som nu blivit hennes arbetsrum. Här får hon utrymme för sin kreativitet och plats för skapande. Hon är iklädd sin karakteristiska klänning med randigt förkläde. Det är också Karin som med raffinerad smak och skickliga händer syr ihop de dräkter Carl Larsson behöver för sina modeller. Längre in i ateljén skymtas Carl som tittar ut genom fönstret, medan en av parets döttrar sitter på bänken till höger iklädd Sundbornsdräkt.

UNDER BJÖRKARNA. Akvarell, Carl Larsson, 1902.

Trots den stora familjen hittar den arbetsamma Karin stunder för stillhet – som här med en bok – men nästan alltid har hon något för händerna. Den randiga klänningen hon bär har hon designat själv och på huvudet har hon den röda sjalen med bollar som hon ofta använder.

Funktionellt och
estetiskt mode för kvinnor

För Karin är kläder ett uttryck för hennes konstnärliga identitet. Hon utvecklar en egen stil, där hon influeras av samtidens mode och rörelser. Utan begränsande korseletter skapar Karin kläder, som har en naturlig elegans samtidigt som de är bekväma och gjorda för rörelse och användning i vardagen. Den randiga klänningen som finns avbildad på akvarellen ”Under björkarna” bärs än idag av guiderna på Carl Larsson-gården.

BRITA, EN KATT OCH EN SMÖRGÅS.
Akvarell, Carl Larsson, 1898.

En glimt av vardagen där Brita äter en smörgås med katten vid sina fötter. Hon bär kläder som Karin formgivit och sytt – praktiska plagg gjorda för barns rörelser, sköna att bära och vackra att se på.

Kläder för barn som är barn

Familjens åtta barn behöver ständigt kläder under sin uppväxt, vid olika tillfällen och under olika årstider. Karin syr enkla, vackra och funktionella kläder som inte begränsar barnens lek. Hon följer i stor utsträckning modet för tiden och använder hållbara material som linne, bomull och ull. Hon broderar detaljer och gör handgjorda inslag där mönstren inspireras av naturen och återspeglar hennes förkärlek för harmoni och enkelhet.

KARIN I STOR HATT. Oljeskiss, Carl Larsson, 1905.

Karin Larssons skapande präglas av nyfikenhet, nytänkande och en öppenhet för trender och influenser som hon anammar och gör till sina egna. Det berättas att när en av vävarna i hemmet råkar väva fel säger Karin: ”Fortsätt du… handen ska synas.”

Karin och hattarna

Under 1800-talet och början av 1900-talet är hattarna en central del av kvinnors klädsel. Karin bär gärna hatt och hennes hattar har ofta en generös form med dekorativa detaljer, som påminner om hennes design i textilier och inredning. Det finns många exempel i konsten som till exempel ”Frukost i det gröna” och ”Lisbeth brudtärna”. Med den vita solhatten som avbildas i ”Karin och Brita i trädgården” ligger Karin långt före sin tid. Hatten är designad för att skydda mot solen och den viktigaste delen är det långt framskjutande brättet som är styvt för att skydda ansiktet mot solen. Det åstadkommer hon genom att sy fast tyg lagda i lager som hålls ihop med dekorativa sömmar.

Solhatten finns väl bevarad på Lilla Hyttnäs men den får barnbarnsbarnbarnens barn inte använda när de klär ut sig. En tradition som lever kvar i släkten sedan Carls och Karins tid.

MIN HUSTRU. Akvarell, Carl Larsson, 1912.

KURRAGÖMMA. Akvarell, Carl Larsson, 1898.

Pionjär inom svensk
textilkonst och inredning

Karin är en visionär och hon är tekniskt äventyrlig och skicklig. Hon drar sig inte för att experimentera och förnya traditionella folkliga tekniker, samtidigt som hon införlivar nya uttryckssätt. Ett exempel på hennes djärva vision är gobelängen ”De fyra elementen”, som hon skapar 1903 för soffan i matsalen på Lilla Hyttnäs. Karins verk, fyllda med starka färger och uttrycksfulla motiv på kuddar, gardiner och väggbonader, bidrar till ett nytt hemideal präglat av ljus, harmoni och kreativitet.

PAPPA, MAMMA, BARN. Akvarell, Carl Larsson, 1906.

Bakom de tre barnen ses gobelängvävnaden ”De fyra elementen”, komponerad av Karin 1903 för att pryda matsalens nya soffa. Mönstret är ett framstående exempel på hennes djärva och nyskapande textilkonst. Karins textilier är mycket originella, ofta med abstrakta mönster, kraftfulla kompositioner i vibrerande färger och stiliserade växtmotiv. Hon utforskar folkliga traditioner med teknisk experimentlusta och utvecklar egna uttryck.

DE FYRA ELEMENTEN. Väv, Karin Larsson, 1903

Nyskapande och djärvt för tiden är de kraftiga färgfälten och det rytmiska mönstret. På baksidan bevaras färgerna så som Karin ser dem. I solmotivet längst upp till vänster väver hon in årtalet 1903, och ovanför den nedre rutbården lägger hon till en människogestalt, en ljuskorg och två korssymboler som fördjupar verkets uttryck.